Inger Grimlund – 90 år

INTE BLOMMOR – TACK!

Ett kåseri från Inger Grimlund

Att fylla år kan ha sina sidor – det är både hur kul och helst – och rätt så påfrestande för de som lagt ett nytt år till det övriga. Alla har vi väl någon gång blivit drabbade av överraskningar, noga planlagda spex som vännerna planerat in i minst detalj. När jag fyllde 65 hade jag själv planerat min dag med några nära vänner på en krogrunda i City. Starten skulle gå från en helt ny restaurang som jag fått korn på. Den hade ännu inte öppnat sina dörrar för allmänheten. Men visst – jag var ju då Gourmet-journalist, och passade som sådan in i bilden.

När jag så i god tid knackade på porten och steg in i entrén fick jag dåndimpen. Hela restaurangen var knökfull med vänner, familj och arbetskamraten. Jag fick en chock. Jag hade ju planerat kvällen i detalj för några få bestissar – och så blev det så här. Istället för att jag blev den som bjöd, blev det jag som blev bjuden. Först på ostron och champagne sedan vidare ut på stan- hej och hå!

Sista hållplatsen var Operabaren – men där höll jag på ett inte bli insläpp – ja, kvällens många drinkar hade onekligen satt sina spår i min förvirrade knopp – och kropp. Min som Bosse fick gå i god för sin mamma. OK då, sa dörrvakten. Vad som bjöds där kommer jag inte ihåg men säkert var det något delikat som krögaren hoppats skulle falla redaktör Grimlund i smaken.

Oförglömliga minnen – så blev redaktören pensionär istället. Längtan efter redaktionen med alla roliga och begåvade journalister var nästan förödande, men med tiden fick jag lusten att skriva igen. Tack och lov!

Det har blivit en rad böcker om mat, människor och familj i en salig blandning. Och så fick jag chansen att skriva kåserier först för Lidingösidan och numera Lidingönyheter. År efter år har vi firat födelsedagen 28 mars i lugn och ro. Men – så närmade sig målsnöret – 90 år! Kanske skulle det vara säkrare att fira dagen i god tid, för man vet ju aldrig vad som händer. Så gick mina tankar och visst är augusti en trevligare månad än trista mars!

Då visste jag inte hur rätt jag skulle få. Corona har helt förändrat våra liv och nu sitter vi i karantän – särskilt vi som är 70+ och mer Jag är ++ och helt klart en belastning för samhället. Det blev alltså ingen fest det här året – ni vet regelverket – håll avstånd, tvätta händerna och håll dig hemma. Men – då och då kommer det en budbärare med varor från Coop eller ICA. Och inför min födelsedag ringde det på dörren några gånger och en blombukett hängde på dörrhandtaget.

Blommor, blommor, blommor – ja, vad ska man annars ge en 90-åring som inte dricker vin? Jag hade utfärdat en varning till omgivningen – inte blommor, tack. Jag når inte upp till vaserna jag har i skåpet (på högsta hyllan.) Men så kom det ändå en jättebukett inslagen i flera lager papper. Och vad fann jag där? Jo, en bukett med grönsaker.

Det var mina kollegor i Matmaffian som lytt mitt råd – inga blommor… Men härliga grönsaker – sparris, purjolök, broccoli, paprika, citron… Vilken prunkande bukett – passade precis i min stora, gröna keramikvas från Ekeby. Tack Matmaffian! Tack för er fantasi. Efter tio dagar var det dags att ansa buketten – som då blev en härlig soppa för fyra personer.